Leva livet
Det här är Sverige,
snälla gråt när ingen ser
Drabbades av en mindre personlig kris efter att jag lämnat in min avhandling till tryck. Kom helt oväntat – hade tänkt mig att det bara skulle kännas skönt och fantastiskt på alla sätt och vis, men istället kändes det både sorgligt och vemodigt. Tomt. Vad gör jag nu? Det är ändå fem och ett halvt år av mitt liv som jag haft fullt fokus på att få ihop min bok. Sedan har jag så klart alltid haft massor av tankar och planer för framtiden, men inget för tiden precis efter inlämning när allt kändes tomt och meningslöst…
Efter några dagars famlande i mörker och förtvivlan börjar jag äntligen hitta tillbaka till livet. Det har varit svårt att sortera upp alla känslor och reda ut begreppen, svårt att hitta mig själv mitt i allt som händer och allt jag känner. Ändå är det just i mig själv jag landat till slut och i tron att det är mig själv jag måste hitta tillbaka till eftersom det är därifrån allt utgår. Alla känslor är mina, alla tankar är mina och alla problem är mina. Det är så lätt att skylla på andra, så lätt att tänka att om den personen bara sagt si eller den personen bara gjort så, så skulle allt varit annorlunda. Bättre. Perfekt. Så är det givetvis inte. De enda vi kan styra är oss själva och de enda vi verkligen kan påverka är oss själva. Genom att göra det kan vi också uppnå det vi vill i våra relationer till andra. Genom att vara dem vi är och visa hur allt kan vara. Det är inte lätt. Det är tvärtom otroligt svårt, fast det är så självklart när man tänker det. Så självklart och så enkelt.
Så nu ska jag göra allt jag inte kunnat göra för att jag varit för upptagen med jobbet. För stressad. Jag har inte varit mig själv på säkert fyra år och jag har kommit fram till att jag saknar mig. Den jag var när jag var glad, social och full av energi. Istället för att gräva ner mig i att allt känns tomt och meningslöst är det dags att fokusera på hur fantastiskt det ska bli nu när jag inte längre är fast!
Så be aldrig om ursäkt igen
äntligen så sätter du själv dina gränser
http://www.youtube.com/watch?v=ovlON2bsCvI
Kent
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Text och musik: J Berg
