Totalt oinspirerad

Jag är inne i en "ingenting-är-kul-period" och jag är totalt ointresserad av allting. Försöker uppbåda lite entusiasm men jag känner verkligen inte för någonting. Inte ens för allt det där som jag saknat under våra fem veckor hemifrån. Och när jag väl försöker tvinga mig till att göra något blir det bara bajs i alla fall så varför ens försöka?

Läsa, skriva, planera fältarbete... Nej, jag orkar inte! Men jag måste ändå. Inte kul att ta tag i när man känner sig motarbetad. Förra veckan jobbade jag 150 %. Tur är väl det med tanke på hur lite jag fått gjort den här veckan.

Energi! "Hitta killet i magen" säger vår ridlärare. Det går ganska bra där och då. Men hur hittar man det i sin vardag?

Take me home!

I år har jag varit i sexton länder. Sexton! (I kronologisk ordning: Argentina, Brasilien, Paraguay, Chile, Italien, Tyskland, Danmark, Sverige, Nigeria, Ekvatorialguinea, Schweiz, Österrike, Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien.) Några av dem har jag visserligen bara mellanlandat i eller kört igenom, men i alla fall. Det är nog precis på håret att jag tillbringat mer tid i Sverige än utomlands. Har dock definitivt tillbringat mer tid hemifrån än hemma. Känner mig ganska nöjd med resandet för ett bra tag framöver!

Jag vill åka hem och återgå till vardagen. Kela med kisen och pågen, hälsa på familjen och hantverka med mina vänner. Längtar till och med efter kontorsarbete - det trodde jag aldrig skulle hända! Och ser fram emot vintern och en vår utan fältarbete! Ska bara analysera data, skriva manus, gå en kurs och kanske påbörja nästa litteraturtenta. Ska bli så skönt!

Att jag kunde tröttna på att resa... >.<


Puss?

Illa, jag mår illa...

Jag antar att jag är sjuk, men jag vet inte. Är i alla fall jättetrött mest hela tiden, även om jag sover ganska bra på nätterna, och jag mår jätteilla nästan hela tiden. Hatar att må illa. Bajs. Orkar knappt jobba och känner inte för att göra någonting annat heller, men jag är ändå rastlös och mår dåligt över att jag inte får gjort allt jag velat få gjort. Kan jag inte bara få kräkas och bli av med eländet?

Sedan är jag sugen på kokt potatis. Bara. Fast jag mår illa. Jag äter, men mest bara för att jag vet att jag måste och jag njuter inte av det. För ett par dagar sedan hittade jag massor med kantareller som jag gjorde pastasås på. Kunde knappt få i mig den och det som blev över står fortfarande kvar i en burk i kylen eftersom jag inte kunnat förmå mig att äta det till lunch någon dag. Nu har jag i alla fall varit och handlat, så ikväll får jag väl koka potatis då. Men jag känner mer för att kräkas än för att äta.

Och jag har mens, så nej, jag är inte gravid!

Argh!

Jag behöver mjölmask! NU! Jag hatar folk!

För flera veckor sedan hörde jag av mig till min mjölmaskleverantör och förvarnade att jag skulle behöva få maskar levererade senast tisdag nästa vecka. Tyckte att jag var ute i god tid och fick svaret att han skulle hämta nya maskar alldeles snart och att han skulle höra av sig när han hade dem hemma. Jag väntade och väntade och väntade... Till slut började jag känna mig lite smått stressad över att det bara är några dagar kvar tills jag ska iväg och fånga fåglar, så jag slängde iväg ett mail och undrade hur det gick på mjölmaskfronten. Fick svaret att ingen levererar inom hela Europa för tillfället och att han själv ska få besked på onsdag. Jag åker på onsdag! *morr* Kunde han inte kommit på det lite tidigare? Det ger mig inte direkt mycket marginal att jaga rätt på maskar någon annanstans!

Så, nu är det seriös mjölmaskjakt som gäller. Och alla är på semester eller vägrar att svara på telefon! Frustration!

RSS 2.0