Miyo mumlar...

Jag blir så trött på mina grannar! Kan inte sticka näsan utanför dörren utan att jag blir påhoppad av någon av granntanterna som ska klaga på det ena eller det andra. Och det är bara mig de överfaller, aldrig min sambo! Hunden får inte skälla och jag får inte vattna på balkongen. En kärring var vänlig nog att informera mig om att det inte var så kul att vakna av en skällande hund. Som om jag inte visste det - jag hade henne i samma rum! Stackarn höll på att smälta bort i värmen och visste inte vad hon skulle ta sig till. Sen fick hon en ac, men jag har fortfarande ångest varje natt. Hör hon en hund skälla utanför svarar hon. Och jag mår skit... Och om jag vattnar mina växter på balkongen så rinner det vatten ner på kärringen under. Igår gnällde hon för att hon fått tvätta om sin tvätt två gånger och påstod att hennes gäster fått vatten över sig två gånger. Säger man inte till när det händer då? Och hon har en stor uteplats, så är det verkligen tvunget att tvätten och gästerna ska hänga precis under glipan mellan mitt balkonggolv och mitt balkongräcke? GUUUD! Men det var ju bara att stå där med mössan i handen och skämmas som en hund och be om ursäkt. Det är inte jag som designat balkongerna! Så nu får jag inte vattna. Och min hund får inte vara hund.

Ta bort mig!

Jag har noll energi och noll engagemang. Ingenting är roligt och folk är bara jobbiga. Trött på allt och alla. Inklusive mig själv. Hatar att inte känna igen mig själv och att inte känna den energi och glädje som jag vet att jag brukade göra. Känner mig korkad, oönskad och osexig. Och det känns som om det kvittar vad jag gör för det är ändå ingen som bryr sig. Och om ingen annan bryr sig, varför ska jag göra det?

Guuud vad folk är dumma i huvudet!

Jag satte mig nere i allrummet på vandrarhemmet, tog en kopp te, åt en bit choklad och jobbade lite. I normala fall undviker jag ställen där idioter aggregerar, men man får inte lov att dricka te på rummen, så det var inte så mycket att be för. Massor med folk, men de flesta pratade relativt lågt. Det gällde dock inte människorna som satt precis bakom mig. Ett gäng amerikaner, en australiensare och en tös från London tror jag. Jag gjorde mitt bästa för att stänga öronen när de malde på om allt mellan himmel och jord, men det var svårt att undkomma deras pladder och det var mer än en gång jag fick bita mig i tungan för att inte lägga mig i deras konversation. Inte för att jag egentligen bryr mig, men ibland är folk bara för ignoranta!

Först diskuterades civilisationens uppkomst och hurvida romarna eller mayaindianerna var först, störst och vackrast. Typ. Jag tror att pågen som argumenterade för mayaindianerna vann. Herregud säger jag bara! Sedan gick de vidare till att förgripa sig på språkfamiljerna. Eller, jag tror inte ens att de var medvetna om att det finns språkfamiljer... Jag lyssnade bara med ett halvt öra, men det hela började nog med frågan hur lika spanska och portugisiska egentligen är (detta efter att de först förundrats över att spanska inte alls var ett språk som uppkommit i Nordamerika utan att det faktiskt fanns ett land som hette Spanien där detta språk pratades, och därefter bråkat lite om ifall det fanns ett språk som hette portugisiska och om det således även fanns ett land som hette Portugal där detta högst eventuella språk i så fall talades). Sedan gick de över till att diskutera italienska och latin, engelska och tyska. Någon trodde att engelskan kommit från latin, en annan att den kommit från tyskan. Tror att "herr Stortrut" återigen körde över alla de andra och kom fram till att tyskan nog var närmast besläktad med ryska och andra kyrilliska språk. Snälla, skjut mig någon! Nästa övergrepp riktades mot Storbritannien och så vitt jag förstod var som sagt den enda tösen i sällskapet från London. Hon var dock tyst och försynt som sig bör, kvinna som hon var. En av pågarna hade tydligen varit i Glasgow och en av de andra undrade om det var nära London. Det var det alltså inte, utan det låg i Skottland. "A completely different country, then?" Nej, det var det ju inte, det visste herr Stortrut som varit där. Skottland är en del av Storbitannien, precis som England, Wales och Nordirland. "So England is a city?" undrar herr idiot. Någonstans här börjar jag få krupp på allvar, och jag häller i mig det sista av mitt te, samlar ihop mitt pick och pack och springer upp och gömmer mig på mitt rum.

Det ska bli så otroligt skönt att åka hem imorgon!

Som ni märkt har bloggen legat på is ett bra tag. Det känns som om hela mitt liv legat på is. Jag vet inte vad som hände med hösten. På något sätt bara försvann den utan att jag riktigt hann med. Fortfarande inte mycket energi och det blev ju inte bättre av att november månad hade rekordfå soltimmar. Fick jag höra. Det kändes inte alls otroligt. Svårt att känna glädje och energi när man är konstant omgiven av moln, regn och mörker.

Jag skulle behöva en dos sol. Problemet är bara att jag inte har tid. Befinner mig för tillfället i Seattle på en konferens. Klockan är knappt sex på morgonen och jag har varit vaken sedan halv tre. Igår natt vaknade jag två. Någon sol finns här givetvis inte heller. Något varmare än hemma, men prognosen är regn och moln under hela konfernesveckan. Nåväl, jag ska ju ändå vara inomhus mer eller mindre hela tiden. Schemalagda aktiviteter 6.30-20.00 varje dag. Jag lär inte orka vara där hela tiden. Speciellt inte om jag ska fortsätta att bara sova 3-4 h per natt. Idag är det inte speciellt mycket som intresserar mig dock, så jag kan smita tidigare och gå hem och vila en stund. Läsa lite. Köpte böcker igår. Mor hade beställt en bok och jag tyckte att det var lika bra att leta upp en bokhandel och få det avklarat så fort som möjligt. Det slutade med att jag gick därifrån med en påse full med böcker till mig också. Och till sambon. 1150 kr... Jaja, man är inte i Seattle varje dag. :P Nu återstår det att se om jag får med mig alla böckerna i väskan eller om jag måste investera i en väska till också.

Imorgon och på onsdag är det full action. Migrationsprat hela dagarna och jag ska presentera min poster imorgon eftermiddag. Hoppas jag lyckas sova så att jag kan hålla mig vaken och fokuserad då. Har i alla fall träffat lite kändisar. Ja, inte de där stora namnen som man bara sett på papper, utan lite gamla kursare från olika delar av världen. Roligt att få höra vad alla har för sig nuförtiden!

Ja, jag har egentligen inte så mycket att säga. Jag ligger fortfarande på is. I väntan på att solen ska komma och tina upp mitt liv och ge mig ork och energi igen...

Jag kom hem och allt kändes lite bättre, lite lättare, lite mindre nattsvart. Kunde sova bättre, kände mig inte lika deprimerad och började se ljuset i slutet av tunneln. Sen fick jag mig en fet käftsmäll som plockade ner mig på jorden igen...

Nej, jag är inte sviken
nej, bara satans besviken...

Lyssnar på Röda Bönor och försöker jobba. Svårt att koncentrera mig, känner mig mest bara tom. Och sorgsen. Ja, och besviken. "Satans besviken", för att citera Röda Bönor...

Det finns så mycket jag vill skriva om, men jag har inte ro. För många 'borden' som hindrar mig. Har inte ro att sitta och skriva när jag vet att jag 'borde' jobba. Så jag ska återgå till att föra in data från fältarbetet och försöka undvika att tänka på allt som är jobbigt.

Lite mer Röda Bönor först bara (som tyvärr är grovt underrepresenterade på Youtube, så ni får nöja er med texter):

Att bara leva delvis
är inget liv för mig
Vill du ha mig får du ta mig, men ta allt av mig

Å å å å å - ta allt av mig
Vill du ha mig får du ta mig, men ta allt av mig

För det kommer nya tider
det gäller också dig
De kommer genom strider
emellan dig och mig
De kommer sent omsider
men ej för sent för mig
Och jag ska hjälpa dig att vara fri med mig

För jag vill vara kvinna
med plats för hela mig
Allt det gamla ska försvinna
det angår också dig
Det finns en värld att vinna
för både dig och mig
Och jag ska hjälpa dig att vara fri med mig

Å å å å å - vad du gjort mot mig
Å å å å å - det ska jag aldrig göra dig
För det finns en värld att vinna för både dig och mig
Och jag ska hjälpa dig att vara fri med mig

Och du ska hjälpa mig att vara fri med dig

Text: Kjerstin Norén
Musik: Röda Bönor
Musikalisk förebild: What you have done to me

...efter två nätter med älsklingen. Det var så himla skönt att få kramas med honom igen! Precis vad jag behövde! Självklart ingen mirakelkur som tog bort all ångest, stress och alla sömnproblem, men allt känns lite lättare och lite mindre nattsvart. Jag gör allt jag kan för att inte gräva ner mig i det som känns jobbigt och idag har jag klarat mig igenom hela dagen utan att gråta en massa. Har till och med lyckats få ganska mycket sytt på min 1100-talsklänning. Framsteg! Små, små framsteg, men dock. Känner mig lite frustrerad över att det går långsamt och över att jag vet att det kommer att ta tid, men det är bara att fortsätta kämpa. Om fyra dagar får jag åka hem. Till älskling. Till kise. Till alla mina vänner. Längtar!

Jag vaknade imorse och kände mig pigg och utvilad. Skumt, med tanke på att jag inte kom i säng så tidigt, hade svårt att somna och klockan inte hade ringt. Det visade sig att batteriet i telefonen dött under natten och då tyckte den uppenbarligen inte att den behövde göra sitt jobb som väckarklocka. Kom följdaktligen ur sängen 1,5 timme senare än jag tänkt mig och pippiarna fick mat en timme för sent. Och jag har inte fått mat än. Skräptelefon!

Kom precis på att jag hade en skum dröm inatt. Denna gången handlade den inte om tappade tänder (som mina ångestdrömmar brukar göra). Jag födde barn. Fattar inte hur det hade kunnat gå så långt - det finns galgar! Nåväl, oavsett vilket fick jag och pågen alltså barn och efter förlossningen kom de och räckte mig det lilla kräket. Jag visste ju hur jag borde bete mig (nej, jag vill inte ha barn, men om jag nu hade låtit det gå så långt borde jag väl åtminstone känna något slags moderskänslor) men jag ville inte ens ta i skitungen. Tänkte väl något i stil med "Jaha, hur ska vi kunna göra oss av med den där nu då?". Skum dröm, var tusan kom den ifrån? Kunde jag inte bara få tappa tänderna som vanligt?

Tråkigt, tråkigt tråkigt! Och nu är det snart helg, men det kommer att vara lika tråkigt. Bara mindre folk här. Det regnar och är allmänt grått ute och jag får spendera en timme varje morgon med att sortera bort död mjölmask innan jag matar mina fåglar. Jag stinker gammal rutten mjölmask (och då har jag ändå tvättat händerna många gånger!).

Bråkar med filmfiler och kan inte riktigt komma mig för att ta tag i någonting. Tydligen har Windows en övre gräns på 4GB för AVI-filer. Det räcker inte till mina filmer om man inte komprimerar dem och det vägrar bajs-övervakningsprogrammet att göra. Och vi har en för gammal version av programmet så deras support vägrar hjälpa till. Folk borde skjutas!

Låter kisen uttrycka mina känslor:

Fräs! (tack Ia för bilden!)

Jag är trött, uttråkad och oinspirerad. Lyckas inte ta tag i något och känner inte för någonting. För många motgångar på jobb och inget kul hantverk som lockar. Är iväg på fältarbete i jättefina skogar, men känner inte ens för att gå ut i skogen och leta svamp. Vill bara hem och krypa ned i sängen och mysa med mina älsklingar. Saknar er massor!

Äntligen har vi fått tillträde till nya lägenheten och igår kom sängen på plats. Underbart att sova i sin säng igen efter tre veckor på en madrass på golvet! Soffor, bokhylla och köksmöbler är också på plats och vi börja så smått få något slags ordning även om det fortfarande är fullt med kartonger överallt och pågens lägenhet ännu inte är helt tömd och flyttad.

Kisen har i alla fall funnit sig till rätta och verkar stortrivas. Det tog bara en dag innan hon insåg glädjen i att ha en inglasad balkong och nu sitter hon gärna där ute och håller koll eller rullar ihop sig till en lurvig liten boll och sover en stund.

Igår blev jag av med henne efter frukost. Gick runt och letade utan att hitta henne och gick till slut till badrummet för att se om hon lagt sig i sitt lilla hus som står därinne. Där hittade jag henne. Inte i huset, utan klistrad framför tvättmaskinen. :) Det var bara popcornen som fattades. :P Hade inte tänkt på att hon aldrig träffat en tvättmaskin förut och det var uppenbarligen jättespännande att se kläderna snurra runt, runt. Kisar är roliga!



Sedan upptäckte jag att en clivia blommade. Jag har hittat den i trädgårdsavfallet och det var första gången den blommade hos mig. Blev lite konfunderad när jag såg blomman bara. Den var otroligt fin, men såg inte alls ut som de clivior jag tidigare sett. Jaja, jag grävde fram macrot och såg till att föreviga den i alla fall.

Äntligen! Det var en pärs, men nu är alla mina saker flyttade till nya lägenheten. Idag slipas parkettgolvet och de börjar tapetsera om. Kisen ligger (tror och hoppas jag) gömd under badkaret och trycker. Alla saker står i de två färdiga rummen, på den inglasade balkongen, i klädkammaren eller på vinden. Det går inte att hitta någonting. Vi sover på en madrass på golvet på nätterna, men det är det värt att få lägenheten fixad direkt! Till påsk blir det flytt av pågens lägenhet och förhoppningsvis är några av rummen klara så att vi kan börja möblera och packa upp. Det kommer att bli hur bra som helst!

Ja, så var man sambo. Till slut. :)

Nu är kontrakten skrivna och från och med 1 maj har jag en ny lägenhet. Ja, jag. Pågen fick inte vara med på hyreskontraktet eftersom vi byter min lägenhet mot en annan lägenhet och tydligen måste det vara samma namn på de nya kontrakten som på de gamla... Jaja, det är vår lägenhet hursomhelst även om han rent juridiskt enbart kommer att betraktas som inneboende. Vi har en lägenhet! :D En fyra på 100,8 kvm (varför avrundar de inte bara till 101?). Kök, sovrum, vardagsrum, arbetsrum och (det viktigaste) handarbetsrum! Plus en vind som är lika stor som lägenheten, ett förråd, klädkammare, två toaletter och två balkonger varav en inglasad. Kan det bli mycket bättre!?

Vi har kommit överens om att bytet ska ske 4-5 april. Så: snart, snart, snart! Hoppas kisen blir nöjd med... Hon får ju i alla fall mer plats och en inglasad balkong, så hon borde inte tycka att det är en alltför dålig deal.

Har valt nya tapeter till hallen, vardagsrummet och hantverksrummet plus nya skåpsluckor till köket. Vi var rörande överens om allting, så det blev varken bråk eller skilsmässa. Det här kommer att bli hur bra som helst! :)

Och det är soligt ute - lycka är!

Grattis på mig! Min bästa present var ett par MBT-sandaler som pågen överraskade mig med klockan sex imorse. Jag har välsignats med väldens underbaraste pojkvän! :)

Sedan fick jag en utvärdering av min hållning av en mensendieckpedagog. Jag är lite sned, men inte så illa som man skulle kunna befara (av mina ryggproblem att döma).

Och så har jag fått bekräftat från vår lägenhetsbytespartner att han lämnat in papperna idag och ska boka besiktningstid imorgon. Vi borde utan problem kunna få kontrakt från 1 april och vi kom överens om att helgen 21-22 mars skulle vara lämplig flytthelg. Jag kan knappt fatta att vi nästan har fått en lägenhet och förmodligen kommer att flytta om mindre än en månad! Jag hatar egentligen att flytta och hade lovat mig själv att inte göra om det förrän jag glömt hur jobbigt det är. Nu har jag i och för sig inte glömt det, men tanken på att bygga bo med älsklingen i en stor, fin lägenhet med inglasad balkong och stor vind får alla tankar på hur jobbigt det är att flytta att försvinna bland små rosa fluffiga moln. ;)

Ett år äldre och snart sambo. Vuxenpoäng på det?

Guuud, varför ska folk alltid vara så besvärliga och omständiga!? Min lägenhet är nu besiktigad och godkänd, jag har packat ihop nästan alla mina böcker, rensat bland husgeråd, skänkt bort köksbord och en bokhylla och packat ihop alla pärmar och lite annat smått och gott i förrådet. Har dock inte hört ett pip från människan som förväntas byta med oss. När vi träffades för en vecka sedan verkade allt frid och fröjd och alla var överens om att vi skulle se till att få igenom det här bytet snabbt så att vi kan få kontrakt från 1 april. Jag fyllde i min del av papperna och han tog dem med sig för att fylla i sina uppgifter. Så fort han gjort det skulle han ta sig ner till kontoret och lämna in dem (fråga mig inte varför, men för min del får han lösa det hur han vill bara papperna kommer in). Sedan har det som sagt varit radioskugga. Jag ringde hyresvärden och bokade en besiktning och dagen efter mailade jag honom bara för att uppdatera.

And there was silence...

Frustration! Jaja, jag har gjort allt jag kan men efter alla bakslag vågar jag inte tro på att det här kommer att gå igenom heller. Har väntat i en vecka på att han ska höra av sig och säga att han ångrat sig. Eller helt enkelt bara sluta att höra av sig, för det är ju ett moget och ansvarsfullt sätt att hantera problem.

Struts is the shit...

Tänker övertala pågen att ringa honom ikväll. Jag vill inte vara jobbig surfitta och jaga honom. Bättre att pågen får vara surfitta. :P Nåväl, han kommer att sköta det bättre än jag oavsett - han förstår sig bättre på hur karlar funkar. Jag fattar ingenting, men det är väl något med y-kromosomen. Jaja, någon inverkan måste ju den mindre mängden DNA de välsignats med ha...

Vad är det för fel med partenogenes!?

Jag har ångest. Hur jag än vrider och vänder på saken kommer jag till slutsatsen att det inte finns något jag kan göra i nuläget. Och det gör mig vansinnigt frustrerad! Från att inte ha haft några lägenhetserbjudanden alls sitter jag nu med två möjliga kandidater. Den ena har jag redan skickat in papper om bytesansökan på och nu väntar alla inblandade otåligt på besked som förväntas komma i (bästa fall?) idag. Det hade väl varit frid och fröjd om det inte varit för att vi tittade på ytterliggare en lägenhet i helgen. Den var väl egentligen mest tänkt som en backup ifall det andra bytet inte skulle gå igenom. Tyvärr (?) visade det sig att det var en väldigt fin lägenhet som vi båda två kände att vi hellre skulle vilja ha om vi fick välja. Nu är ju problemet att man inte får välja hursomhelst i den här förbannade bytesdjungeln. Människan som har lägenheten var förvisso positiv till min lägenhet men han ville inte fatta något beslut förrän nästa helg. Det betyder att han ska ut och ragga i två veckor! Jag förstår honom, men samtidigt får jag ångest av tanken att vi kanske snart får besked om den andra lägenheten och förväntas skriva på kontrakt vilken dag som helst. Det är en jättefin lägenhet. Men den andra är bättre. Till syvende och sist hänger nog allt ihop med att jag är ett maniskt kontrollfreak som inte klarar av att inte ha full kontroll över allt som händer runtomkring mig. Det är därför jag inte fick en blund i ögonen igår natt. Och det är därför jag inte borde byta bort min lägenhet – jag klarar inte av att vara beroende av andra människor! De ska jämt ha en massa åsikter och skit.

 

Håll käft och gör som jag säger så blir allting bra!

Jag hatar Lunds bostadsmarknad! Ska det vara så förbannat svårt att ge mig en perfekt lägenhet i ett perfekt område, med bra hyra, gott om förvaringsutrymme, en fin uteplats och trädgård i söderläge!?

Vem måste man ligga med i den här stan egentligen!?

*morr*



Eller vem måste man röja ur vägen..?

...och det var tydligen så det var med Mercedesmärket. Fick svar från Bamses redaktion idag:

Tack för ditt mejl.

Jag tror att ni upptäckt ett stort misstag från vår sida. Fredsmärket ska mig veterligen precis som du påpekar ha ett streck rakt ned.

Det var inte alls vår avsikt att göra reklam för Mercedes...

Vänliga hälsningar,
xxx på Bamse


Haha, ja, som det kan gå. Undrar vad Rune tyckt om smygreklam för Mercedes i Bamses julkalender! ^^


Peace på er!

Go mormor Anna-Cilla! Helt klart min favoritlucka (ska sticka en sån tröja). :)