Miyo mumlar...

Jaha, det var så det var i alla fall... Låg kvar i sängen efter att klockan ringt (den ringer 5.55) oförmögen att ta mig i kragen och släpa mig upp. Pågen på armen och kisen på bröstet. Plötsligt hördes en smäll, rutorna skallrade och hela huset skakade till. Kisen kastade sig upp och var med ens på helspänn. Hjärtat i halsgropen och en undrande blick på pågen. Jordbävning, sade han frågande. Tyckte att det var en alldeles för kraftig skakning för att bero på en jordbävning och påpekade att med tanke på att vi befann oss i Malmö var det snarare förmodligen någon som sprängt källaren. Låg kvar och väntade en stund, men huset rasade inte ihop under oss. Kisen drog sig en aning tvekande ut i hallen för att undersöka vad det var som pågick.

Inte förrän nu, flera timmar senare, fick jag veta att det verkligen rörde sig om ett jordskalv. Och att epicentrum varit bara några mil härifrån. Det kraftigaste jordskalvet i Sverige sedan 1904? Inte konstigt att man känner olust! Har känt av en del efterskalv under morgonen, men inga fler som skakat huset så att rutorna skallrat och man varit tvungen att bända loss katten från taket...

Lyckats jobba lite trots min sinnesstämning. Så det var inte bara himlen som matchade mitt humör - naturen bjöd på en rejäl omskakning av husgrunden också för att pigga upp lite. Man tackar och bockar!