Miyo mumlar...

Det finns nog inget som kan få en att må så bra - och så dåligt - som ett bra förhållande. Ja, jag säger bra förhållande, för även om jag inte kan påstå att jag någonsin haft ett riktigt dåligt förhållande så är det ändå min tanke att om förhållandet är dåligt så kan man hellre göra slut på det. Ett bra förhållande däremot vill man givetvis inte göra slut på och just det faktum att det i grunden är bra gör att alla problem och alla tankar om sådant som inte fungerar och inte är bra känns futtiga att hänga upp sig på. Ändå är det just de små sakerna som har en förmåga att påverka. Även den minsta struntsak är viktigt om den får någon att må dåligt.

Det känns som om det alltid är jag som står för problemen - antingen genom att må dåligt över något eller genom att dra upp sådant som jag vill ändra eller bearbeta. Jag känner mig otacksam och gnällig, överkänslig och löjlig. Allt jag vill är ju att vara lycklig! Jag vill leva i ett evigt rus omgiven av fluffiga moln och ljuv musik. Men verkligheten är inte sådan och ingen lycka kan vara för evigt. Givetvis måste man genomlida dalarna för att få möjlighet att njuta av topparna. Min största tröst är att jag genom de svåra stunderna åtminstone alltid har vetskapen om den underbara kärlek vi delar. Att jag alltid kan påminna mig om den otroliga lycka jag vet kommer att återkomma och hur mycket jag älskar, även om jag inte alltid kan känna det... Det är bara så svårt att tvingas gå igenom samma sak om och om igen. Framför allt med vetskapen om en fortsatt upprepning under en ganska lång tid framöver.

Jag vill ju bara vara lycklig! Nu med...