Argh!
För flera veckor sedan hörde jag av mig till min mjölmaskleverantör och förvarnade att jag skulle behöva få maskar levererade senast tisdag nästa vecka. Tyckte att jag var ute i god tid och fick svaret att han skulle hämta nya maskar alldeles snart och att han skulle höra av sig när han hade dem hemma. Jag väntade och väntade och väntade... Till slut började jag känna mig lite smått stressad över att det bara är några dagar kvar tills jag ska iväg och fånga fåglar, så jag slängde iväg ett mail och undrade hur det gick på mjölmaskfronten. Fick svaret att ingen levererar inom hela Europa för tillfället och att han själv ska få besked på onsdag. Jag åker på onsdag! *morr* Kunde han inte kommit på det lite tidigare? Det ger mig inte direkt mycket marginal att jaga rätt på maskar någon annanstans!
Så, nu är det seriös mjölmaskjakt som gäller. Och alla är på semester eller vägrar att svara på telefon! Frustration!
Knäckebrödskvinnan?
Pågen har åkt norrut och lämnat mig åt mitt öde de kommande två veckorna. Lite jobbigt, så klart, men samtidigt skönt att jag inte är den enda i förhållandet som flänger runt och lever mitt eget liv...
I förrgår bakade jag knäckebröd. Massa knäckebröd. Till midnatt. Det var inte riktigt meningen att det skulle bli så sent, men det tog lång tid att grädda dem eftersom det bara gick att ha tre per plåt. Kände mig lite som "Kaminmannen" i Percy Tårar. Eller, "Knäckebrödskvinnan" i mitt fall då. Kanske ett sätt att fylla tomrummet? :P Jaja, hoppas det inte blir en vana - behöver sova och behöver framför allt slippa städa köket varenda morgon. Såg ut som tredje världskriget dagen efter. :)
Diska, någon? O_o
Det blev...
Livrädd...
...men så osannolikt lycklig! Det är dags att plocka fram stora släggan och gå loss på murarna. Jag struntar i att det gör mig sårbar - man måste våga för att vinna och det är värt risken! Jag struntar i att jag inte vet att det är "säkert"; att jag inte vet att jag inte kommer att bli kastad i diket och trampad på. Det finns aldrig några garantier.
Om jag bara kan få känna så här ett tag till - må så här bra; vara så här lycklig - så är det värt det!
http://www.youtube.com/watch?v=3jlR26e8YKo
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Och jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare); Du & Jag Döden (2005)
