Miyo mumlar...

Vad är egentligen skillnaden mellan kärlek och beundran? Hur vet man vad man känner; och kanske ännu viktigare: Spelar det någon roll?

Tidigare har jag inte lagt någon större vikt vid sådana funderingar och jag har inte bemödat mig att analysera mina eller andras känslor på detta sätt. För några år sedan hamnade jag dock i ett förhållande med en påg som jag helt uppenbart högaktligt beundrade. Vi lärde känna varandra under en kurs och jag lyssnade med storögd förtjusning till hans berättelser om alla sina resor till mer eller mindre svåråtkomliga platser och hans stora kunskap och livserfarenhet berörde mig djupt. Jag har alltid varit svag för intelligens och kunskap och i detta fall föll jag nog främst för hans otroliga passion. Sällan finner man en ung människa som brinner så totalt för något som denna påg brinner för biologi och då främst systematik! Det var en helt ny upplevelse för mig och ett personlighetsdrag jag dittills trott enbart stod att finna hos gamla insnöade professorer...

Under ett års tid pågick vårt förhållande och även om det inte slog mig då har jag i dagsläget svårt att kunna klargöra om det främst rörde sig om kärlek eller beundran från min sida. Han var min idol; min lärare och min förebild. Jag lärde mig otroligt mycket av honom och jag kan med säkerhet säga att jag inte varit den person jag är idag om jag aldrig träffat honom. Därför var det otroligt svårt att komma till insikten att vårt förhållande inte var något att kämpa för och det gjorde mig otroligt ont att bryta med honom. Många har i efterhand frågat mig (och frågar mig fortfarande, nu, snart tre år senare) varför jag såg det nödvändigt att bryta när jag så uppenbart fortfarande hyser starka känslor för honom och i flera års tid hade otroligt svårt att leva med det faktum att jag aldrig skulle få dela min framtid med honom. Jag tror mig dock äntligen ha funnit svaret: Han var min idol, inte min jämlike.

Jag beundrade honom djupt och han trivdes med att ha någon att undervisa; någon som intresserade sig för hans passion och som alltid betraktade honom med storögd förundran. Det var en fantastisk tid, men som förhållande räknat tyvärr inte speciellt storartat. Vi pratade sällan om allvarliga saker, om känslor, rädslor och det förflutna. Vi knöts samman av ett gemensamt brinnande intresse, men när det skalades bort fanns det inte mycket kvar att bygga en framtid på.

Mycket har jag lärt mig av denna upplevelse och det är kanske inte så underligt att jag nu börjar fundera över hur denna skillnad mellan kärlek och beundran kan komma att påverka min framtid. Mycket har hänt de senaste åren och jag finner mig plötsligt i en situation där flertalet personer förkunnat för mig att de verkligen beundrar och avundas min livsstil. Då många av dessa personer varit pågar som legat mig varmt om hjärtat har jag givetvis börjat fundera över huruvida jag i framtiden kommer att kunna vara säker på att en person jag väljer att inleda ett förhållande med verkligen hyser "äkta" känslor för mig och inte enbart beundrar min passion och mitt brinnande intresse som jag gärna delar med mig av till alla som vill och orkar höra på. Jag kan, med de erfarenheter jag själv besitter, mycket väl förstå att någon skulle kunna falla för mig på samma sätt som jag föll för min före detta pojkvän, utan att själva förstå att den starka beundran som uppfyller dem inte är nog för att skapa en framtid tillsammans.

Frågan är bara hur man vet det innan man försökt..?