Kultur?
Har haft en händelserik helg. Träffade pågens föräldrar för första gången och var ute och åt i fredags kväll (på Vegegården - en kinesisk restaurang med helt fantastisk vegansk mat!). Beställde en meny med två förrätter (soppa och vårrulle), fyra olika varmrätter (friterade "räkor" med sötsur sås, friterad "anka" med champinjonsås, "biff" med stark sås och grillspett med jordnötssås) och efterrätt (friterad banan med vaniljglass). Åt som vanligt alldeles för mycket! Det är farligt med för god mat... :P
Efter all maten passade det bra med en promenad, så vi tog en sväng ner till Slottsparken och tittade på Malmö by Light. Jätteläckert med en hel del roliga ljussättningar (och en del tråkiga och intetsägande, men allt kan ju inte vara fantastiskt). Min favorit var en flytande matta som projicerats på vattnet vid en av broarna.
Igår blev det en tur till Köpenhamn. Vi kom dit strax innan lunch och jag hade planerat att ta mig till Design Forum och köpa mig ett (eller två, eller tre...) par nya jordskor. Tyckte att jag behövde åtminstone ett par kängor nu när vintern nalkas och förmodligen ett par stövlar att ha till kjol också. Letade oss fram till adressen jag hittat på nätet, men lyckades inte lokalisera butiken. Örlade runt lite innan jag gav upp och gick in i en butik och frågade om vägen. Affären hade upphört. Bajs! Jaja, då vet jag det och nu får jag väl äntligen tummarna loss och beställer skorna istället. Det kostar säkert en del att skicka (och skorna är inte heller direkt gratis), men det får det vara värt - jag har inte haft ont i ryggen sedan jag började använda jordskor!
Åt lunch på Riz Raz (ytterliggare en fantastisk restaurang med vegetarisk buffé som även består till stor del av veganska rätter) och tog oss sedan vidare till H.C. Andersen Slottet för titta på utställningen "Bodies". Jag måste erkänna att jag var en aning fundersam innan jag bestämde mig för att gå. Hade väl i princip bestämt mig för att jag tyckte att det var lite väl makabert, men en tös på jobb hade varit där och rekommenderade det varmt och pågen var sugen, så jag lät mig övertalas. Ett par dagar innan pratade jag med min mor i telefon och informerade henne om våra helgplaner. Hon är inte den som är den, utan hon var snabb med att tala om för mig hur sjuk hon tyckte att människan som ligger bakom utställningen var och hur perverst det var av besökarna att betala pengar för att gå och titta på lik. På ett sätt kunde jag förstå hennes ståndpunkt, men jag tänkte samtidigt att det nog kunde vara ganska intressant ur biologisk synvinkel...
Så, till själva utställningen då. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mer "konst" och mindre "undervisning". De flesta montrarna innehöll bara olika organ med en liten text till varje som talade om deras funktion. Det gav mig inte direkt något - det kan jag läsa om i en bok (och har läst om hur många gånger som helst redan under min utbildning). Den största behållningen av den delen av utställningen var väl att se den faktiska storleken på organen eftersom det är lite svårare att få fram i en bok även om man t.ex. brukar säga att "hjärtat är ungefär lika stort som en knuten näve". Jaja, jag tyckte att man kan lära sig det mesta precis lika bra genom att titta på bilder och på modeller. Det enda som var riktigt häftigt att se var blodkärlen och utställningens pärla, i mina ögon, var en hel arm där allt utom blodkärlen skalats bort. Jätteläckert! (Jag lyckades inte hitta en bild på den på nätet, men hittade en där man ser en hel kropp med bara blodkärlen kvar. Den var inte med på utställningen i Köpenhamn tyvärr.). Ja, det är klart att det var en aning bisarrt och kändes lite olustigt när man tänkte på att det faktiskt var riktiga människor det handlade om. Under större delen av tiden så kopplade man dock bort detta och försökte se det hela ur en objektiv synvinkel. Den mer konstnärliga delen av utställningen förstod jag mig inte på alls. (Kulturell - jag?) Den bestod av uppställda människor som blivit avskalade ett lager eller två, så att man kunde se muskler, senor, ben osv. En satt på knä med en spänd pilbåge, en annan sprang med musklerna spretande åt olika håll (den som syns på sidan jag länkade till tidigare), en annan satt och läste med blottlagda inre organ. Jag fattade inte riktigt poängen, men det var kanske bara jag? Nu i efterhand när jag tittat på den officiella hemsidan insåg jag att tanken nog var något slags idrottstema, men det framgick inte speciellt tydligt av den del av utställningen som skickats till Köpenhamn. En lite häftig grej var en monter i det sista rummet där en människa kapats upp i segment så att man kunde titta på tvärsnitt från kroppens alla olika delar - både på längden och på tvären. Det var dock inte heller något som man inte kan se lika bra utan att ha en riktig människa inkapslad i någon typ av silikongrejs, men det var i alla fall lite intressant.
Det värsta var att luften var dålig och jag blev varm, yr och illamående (lyckades ju såklart få mens och hade inga värktabletter med mig - grattis!). Stannade till några gånger när jag kände mig alltför vimmelkantig och satte mig på golvet eller på bänkar längs väggen. Fick många undrande blickar från övriga besökare som förmodligen antog att jag var en liten mes som inte klarade av att titta på döingar utan att svimma... Det blev värre och värre och mot slutet av utställningen skyndade jag mig igenom montrarna för att kunna kasta mig in på toaletten och dricka lite och sitta ner en stund. Fick samla alla mina krafter för att överhuvudtaget ta mig nerför trapporna och ut ur byggnaden medan pågen hämtade våra ytterkläder. Lade mig på marken utanför slottet och kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle klara av att ta mig hem igen. Efter många om och men lyckades jag efter en smula övertalning från pågen och hans mor resa mig upp. Det tog inte lång stund förrän jag kände illamåendet komma smygande igen och jag bjöd de köande besökarna på en live-show genom att placera min nyligen intagna buffélunch i en av papperskorgarna utanför utställningslokalen. Jag tror att jag gjorde ett oförglömligt intryck på mina nya svärföräldrar...
Jaja, efter den lilla fadäsen mådde jag bättre och vi tog oss hem utan vidare bekymmer. Kvällen fortsatte i de kulturella banorna och vi åkte till Lund och tittade på 500 med Anders Jansson och Johan Wester. Det var hysteriskt roligt! Kul upplägg med mycket interaktioner med publiken. En perfekt avslutning på dagen! Gå och se den!
Efter all maten passade det bra med en promenad, så vi tog en sväng ner till Slottsparken och tittade på Malmö by Light. Jätteläckert med en hel del roliga ljussättningar (och en del tråkiga och intetsägande, men allt kan ju inte vara fantastiskt). Min favorit var en flytande matta som projicerats på vattnet vid en av broarna.
Igår blev det en tur till Köpenhamn. Vi kom dit strax innan lunch och jag hade planerat att ta mig till Design Forum och köpa mig ett (eller två, eller tre...) par nya jordskor. Tyckte att jag behövde åtminstone ett par kängor nu när vintern nalkas och förmodligen ett par stövlar att ha till kjol också. Letade oss fram till adressen jag hittat på nätet, men lyckades inte lokalisera butiken. Örlade runt lite innan jag gav upp och gick in i en butik och frågade om vägen. Affären hade upphört. Bajs! Jaja, då vet jag det och nu får jag väl äntligen tummarna loss och beställer skorna istället. Det kostar säkert en del att skicka (och skorna är inte heller direkt gratis), men det får det vara värt - jag har inte haft ont i ryggen sedan jag började använda jordskor!
Åt lunch på Riz Raz (ytterliggare en fantastisk restaurang med vegetarisk buffé som även består till stor del av veganska rätter) och tog oss sedan vidare till H.C. Andersen Slottet för titta på utställningen "Bodies". Jag måste erkänna att jag var en aning fundersam innan jag bestämde mig för att gå. Hade väl i princip bestämt mig för att jag tyckte att det var lite väl makabert, men en tös på jobb hade varit där och rekommenderade det varmt och pågen var sugen, så jag lät mig övertalas. Ett par dagar innan pratade jag med min mor i telefon och informerade henne om våra helgplaner. Hon är inte den som är den, utan hon var snabb med att tala om för mig hur sjuk hon tyckte att människan som ligger bakom utställningen var och hur perverst det var av besökarna att betala pengar för att gå och titta på lik. På ett sätt kunde jag förstå hennes ståndpunkt, men jag tänkte samtidigt att det nog kunde vara ganska intressant ur biologisk synvinkel...
Så, till själva utställningen då. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mer "konst" och mindre "undervisning". De flesta montrarna innehöll bara olika organ med en liten text till varje som talade om deras funktion. Det gav mig inte direkt något - det kan jag läsa om i en bok (och har läst om hur många gånger som helst redan under min utbildning). Den största behållningen av den delen av utställningen var väl att se den faktiska storleken på organen eftersom det är lite svårare att få fram i en bok även om man t.ex. brukar säga att "hjärtat är ungefär lika stort som en knuten näve". Jaja, jag tyckte att man kan lära sig det mesta precis lika bra genom att titta på bilder och på modeller. Det enda som var riktigt häftigt att se var blodkärlen och utställningens pärla, i mina ögon, var en hel arm där allt utom blodkärlen skalats bort. Jätteläckert! (Jag lyckades inte hitta en bild på den på nätet, men hittade en där man ser en hel kropp med bara blodkärlen kvar. Den var inte med på utställningen i Köpenhamn tyvärr.). Ja, det är klart att det var en aning bisarrt och kändes lite olustigt när man tänkte på att det faktiskt var riktiga människor det handlade om. Under större delen av tiden så kopplade man dock bort detta och försökte se det hela ur en objektiv synvinkel. Den mer konstnärliga delen av utställningen förstod jag mig inte på alls. (Kulturell - jag?) Den bestod av uppställda människor som blivit avskalade ett lager eller två, så att man kunde se muskler, senor, ben osv. En satt på knä med en spänd pilbåge, en annan sprang med musklerna spretande åt olika håll (den som syns på sidan jag länkade till tidigare), en annan satt och läste med blottlagda inre organ. Jag fattade inte riktigt poängen, men det var kanske bara jag? Nu i efterhand när jag tittat på den officiella hemsidan insåg jag att tanken nog var något slags idrottstema, men det framgick inte speciellt tydligt av den del av utställningen som skickats till Köpenhamn. En lite häftig grej var en monter i det sista rummet där en människa kapats upp i segment så att man kunde titta på tvärsnitt från kroppens alla olika delar - både på längden och på tvären. Det var dock inte heller något som man inte kan se lika bra utan att ha en riktig människa inkapslad i någon typ av silikongrejs, men det var i alla fall lite intressant.
Det värsta var att luften var dålig och jag blev varm, yr och illamående (lyckades ju såklart få mens och hade inga värktabletter med mig - grattis!). Stannade till några gånger när jag kände mig alltför vimmelkantig och satte mig på golvet eller på bänkar längs väggen. Fick många undrande blickar från övriga besökare som förmodligen antog att jag var en liten mes som inte klarade av att titta på döingar utan att svimma... Det blev värre och värre och mot slutet av utställningen skyndade jag mig igenom montrarna för att kunna kasta mig in på toaletten och dricka lite och sitta ner en stund. Fick samla alla mina krafter för att överhuvudtaget ta mig nerför trapporna och ut ur byggnaden medan pågen hämtade våra ytterkläder. Lade mig på marken utanför slottet och kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle klara av att ta mig hem igen. Efter många om och men lyckades jag efter en smula övertalning från pågen och hans mor resa mig upp. Det tog inte lång stund förrän jag kände illamåendet komma smygande igen och jag bjöd de köande besökarna på en live-show genom att placera min nyligen intagna buffélunch i en av papperskorgarna utanför utställningslokalen. Jag tror att jag gjorde ett oförglömligt intryck på mina nya svärföräldrar...
Jaja, efter den lilla fadäsen mådde jag bättre och vi tog oss hem utan vidare bekymmer. Kvällen fortsatte i de kulturella banorna och vi åkte till Lund och tittade på 500 med Anders Jansson och Johan Wester. Det var hysteriskt roligt! Kul upplägg med mycket interaktioner med publiken. En perfekt avslutning på dagen! Gå och se den!
Kommentarer
Postat av: Ia
Mens är helt underbart!
Trackback
