Miyo mumlar...

Nu är det inte många timmar kvar. Mindre än 27. :)

Jag trodde inte att det skulle kännas så jobbigt. Har trots allt varit ifrån varandra längre än två veckor tidigare. Det brukar vara tungt i början, men efter ett tag vänjer man sig och sedan saknar man inte så mycket längre. Men jag saknar. Jättemycket! Mer och mer känns det som. Men nu är det snart slut på saknaden! Ska få tre nätter med min älskling. Tre nätter då jag slipper ligga ensam i sängen och göra tappra försök att kramas med väggen (!) bara för att upptäcka att han inte är där...

Känner mig löjligt förväntansfull. Som ett barn dagen före julafton. Trots att jag vet vad jag ska få. Men det gör ingenting, för det är ju precis vad jag önskat mig! Ska bli så skönt att få lite närhet igen. Och att få sällskap på svampplockarturerna. Och att slippa laga mat ensam. Och att slippa längta en liten stund.

Kom att tänka på sången som inleder Galenskaparnas film "Stinsen brinner":



Jag sjunger dock inte vackert för tillfället - har dragit på mig en förkylning. Och jag hoppas att han inte önskar att jag ska stanna borta länge till. :P

Ja, och eftersom jag är på pussigull-humör så kom jag att tänka på den här låten också:



When I need you
I just close my eyes and I'm with you
And all that I so want to give you
It's only a heartbeat away

When I need love
I hold out my hands and I touch love
I never knew there was so much love
Keeping me warm night and day


Mañana...