Miyo mumlar...

Jag har ångest. Hur jag än vrider och vänder på saken kommer jag till slutsatsen att det inte finns något jag kan göra i nuläget. Och det gör mig vansinnigt frustrerad! Från att inte ha haft några lägenhetserbjudanden alls sitter jag nu med två möjliga kandidater. Den ena har jag redan skickat in papper om bytesansökan på och nu väntar alla inblandade otåligt på besked som förväntas komma i (bästa fall?) idag. Det hade väl varit frid och fröjd om det inte varit för att vi tittade på ytterliggare en lägenhet i helgen. Den var väl egentligen mest tänkt som en backup ifall det andra bytet inte skulle gå igenom. Tyvärr (?) visade det sig att det var en väldigt fin lägenhet som vi båda två kände att vi hellre skulle vilja ha om vi fick välja. Nu är ju problemet att man inte får välja hursomhelst i den här förbannade bytesdjungeln. Människan som har lägenheten var förvisso positiv till min lägenhet men han ville inte fatta något beslut förrän nästa helg. Det betyder att han ska ut och ragga i två veckor! Jag förstår honom, men samtidigt får jag ångest av tanken att vi kanske snart får besked om den andra lägenheten och förväntas skriva på kontrakt vilken dag som helst. Det är en jättefin lägenhet. Men den andra är bättre. Till syvende och sist hänger nog allt ihop med att jag är ett maniskt kontrollfreak som inte klarar av att inte ha full kontroll över allt som händer runtomkring mig. Det är därför jag inte fick en blund i ögonen igår natt. Och det är därför jag inte borde byta bort min lägenhet – jag klarar inte av att vara beroende av andra människor! De ska jämt ha en massa åsikter och skit.

Håll käft och gör som jag säger så blir allting bra!