Miyo mumlar...

Guuud, varför ska folk alltid vara så besvärliga och omständiga!? Min lägenhet är nu besiktigad och godkänd, jag har packat ihop nästan alla mina böcker, rensat bland husgeråd, skänkt bort köksbord och en bokhylla och packat ihop alla pärmar och lite annat smått och gott i förrådet. Har dock inte hört ett pip från människan som förväntas byta med oss. När vi träffades för en vecka sedan verkade allt frid och fröjd och alla var överens om att vi skulle se till att få igenom det här bytet snabbt så att vi kan få kontrakt från 1 april. Jag fyllde i min del av papperna och han tog dem med sig för att fylla i sina uppgifter. Så fort han gjort det skulle han ta sig ner till kontoret och lämna in dem (fråga mig inte varför, men för min del får han lösa det hur han vill bara papperna kommer in). Sedan har det som sagt varit radioskugga. Jag ringde hyresvärden och bokade en besiktning och dagen efter mailade jag honom bara för att uppdatera.

And there was silence...

Frustration! Jaja, jag har gjort allt jag kan men efter alla bakslag vågar jag inte tro på att det här kommer att gå igenom heller. Har väntat i en vecka på att han ska höra av sig och säga att han ångrat sig. Eller helt enkelt bara sluta att höra av sig, för det är ju ett moget och ansvarsfullt sätt att hantera problem.

Struts is the shit...

Tänker övertala pågen att ringa honom ikväll. Jag vill inte vara jobbig surfitta och jaga honom. Bättre att pågen får vara surfitta. :P Nåväl, han kommer att sköta det bättre än jag oavsett - han förstår sig bättre på hur karlar funkar. Jag fattar ingenting, men det är väl något med y-kromosomen. Jaja, någon inverkan måste ju den mindre mängden DNA de välsignats med ha...

Vad är det för fel med partenogenes!?