Miyo mumlar...

...efter två nätter med älsklingen. Det var så himla skönt att få kramas med honom igen! Precis vad jag behövde! Självklart ingen mirakelkur som tog bort all ångest, stress och alla sömnproblem, men allt känns lite lättare och lite mindre nattsvart. Jag gör allt jag kan för att inte gräva ner mig i det som känns jobbigt och idag har jag klarat mig igenom hela dagen utan att gråta en massa. Har till och med lyckats få ganska mycket sytt på min 1100-talsklänning. Framsteg! Små, små framsteg, men dock. Känner mig lite frustrerad över att det går långsamt och över att jag vet att det kommer att ta tid, men det är bara att fortsätta kämpa. Om fyra dagar får jag åka hem. Till älskling. Till kise. Till alla mina vänner. Längtar!