Miyo mumlar...

...världens bästa påg! Han är på väg hit för att kramas med mig. Känner mig glad för första gången på väldigt länge. Skönt, men lite konstigt. På ett sätt känns det som om jag tjatat till mig det, men jag vet ju att han gärna vill komma. Och efter att ha läst på lite så vet jag att det också är ett symptom på depression (de där obefogade skuldkänslorna). Kanske har jag tjatat mig till det, kanske inte. Hursomhelst tänker jag inte gräva ner mig i det utan passa på att njuta av att han faktiskt kommer hit. Det behöver vi båda!


Bild från vårt nyårsfirande i en snöbivack i Tänndalen. Massa kärlek! :)