Vem är du, vem är jag?
Jag känner inte igen mig själv längre. Mår fortfarande så fruktansvärt dåligt.
Jobb: meh
Plocka svamp: meh
Koka sylt: meh
Sy 1100-talsklänning: meh
Laga mat: meh
Läsa: meh
Titta på Tv: meh
Hänga med folk: meh
Jag känner inte ens för att åka hem...
Tvivlar på allt. På mig själv, på allt jag gör, på alla planer, på framtiden. Det finns bara en enda sak i mitt liv som jag inte tvivlar på. En enda sak som jag är helt säker på. Mitt förhållande. Oavsett hur dåligt jag mår vet jag i alla fall att det är 100 % rätt. Har aldrig varit så lycklig med någon och aldrig känt mig så säker på något i hela mitt liv. Men just nu är allt annat bajs.
Krama mig!
Kanske håller på att bli deprimerad? Är van vid att hamna i svackor då och då, men de brukar aldrig hålla i sig så här länge. Och jag mår aldrig så här dåligt. Jag gråter varje morgon när jag matar fåglarna. Varje dag måste jag rymma från kontoret och låsa in mig i min stuga minst ett par gånger. Och jag gråter varje kväll. Varje gång jag pratar med älsklingen och ännu mer efter att vi lagt på. Jag vet inte ens varför jag gråter. Allt känns bara så fruktansvärt jobbigt! Har aldrig haft någon allvarlig depression så jag vet inte hur man ska må då. Och vad gör man åt det? Jag vägrar knarka! En vän till mig gav mig diagnosen utbränd. Jag vet inte... Och pågen jag delar kontor med här uppe tyckte att jag verkade vara i behov av en boxboll för att få utlopp för min frustration. Men jag känner mig inte aggressiv. Bara så fruktansvärt nedstämd och likgiltig...
Ge mig tillbaka mitt liv!
- Konstant tryck över bröstet. Svårt att andas.
- Stor klump i magen. Illamående.
- Ingenting är kul. Ångest.
Jobb: meh
Plocka svamp: meh
Koka sylt: meh
Sy 1100-talsklänning: meh
Laga mat: meh
Läsa: meh
Titta på Tv: meh
Hänga med folk: meh
Jag känner inte ens för att åka hem...
Tvivlar på allt. På mig själv, på allt jag gör, på alla planer, på framtiden. Det finns bara en enda sak i mitt liv som jag inte tvivlar på. En enda sak som jag är helt säker på. Mitt förhållande. Oavsett hur dåligt jag mår vet jag i alla fall att det är 100 % rätt. Har aldrig varit så lycklig med någon och aldrig känt mig så säker på något i hela mitt liv. Men just nu är allt annat bajs.
Krama mig!
Kanske håller på att bli deprimerad? Är van vid att hamna i svackor då och då, men de brukar aldrig hålla i sig så här länge. Och jag mår aldrig så här dåligt. Jag gråter varje morgon när jag matar fåglarna. Varje dag måste jag rymma från kontoret och låsa in mig i min stuga minst ett par gånger. Och jag gråter varje kväll. Varje gång jag pratar med älsklingen och ännu mer efter att vi lagt på. Jag vet inte ens varför jag gråter. Allt känns bara så fruktansvärt jobbigt! Har aldrig haft någon allvarlig depression så jag vet inte hur man ska må då. Och vad gör man åt det? Jag vägrar knarka! En vän till mig gav mig diagnosen utbränd. Jag vet inte... Och pågen jag delar kontor med här uppe tyckte att jag verkade vara i behov av en boxboll för att få utlopp för min frustration. Men jag känner mig inte aggressiv. Bara så fruktansvärt nedstämd och likgiltig...
Ge mig tillbaka mitt liv!
Kommentarer
Postat av: Ia
Kramar om hårt och länge!!!
Postat av: Sofia
Jag vet precis hur du känner dig. Går igenom samma sak just nu. Gick igenom det för 1,5 år sedan men det är lika jobbigt den här gången. Min terapeut säger att det är kroppens sätt att bearbeta saker som kanske samlats under ytan under en tid. Alla har ju en kris någon gång i livet, det är helt naturligt. Men visst är det frusterande med all denna gråt... Och likgiltigheten till det man brukade tycka om att göra. Det enda man kan göra är att låta det ske, gråten måste ut. Sen en dag vaknar man upp och det är över. Och man har växt som människa, hur klyschigt det än låter.. Lycka till önskar jag dig! Det kommer att bli bättre!
Trackback
