Naturlig selektion, någon?

Guuud vad folk är dumma i huvudet!

Jag satte mig nere i allrummet på vandrarhemmet, tog en kopp te, åt en bit choklad och jobbade lite. I normala fall undviker jag ställen där idioter aggregerar, men man får inte lov att dricka te på rummen, så det var inte så mycket att be för. Massor med folk, men de flesta pratade relativt lågt. Det gällde dock inte människorna som satt precis bakom mig. Ett gäng amerikaner, en australiensare och en tös från London tror jag. Jag gjorde mitt bästa för att stänga öronen när de malde på om allt mellan himmel och jord, men det var svårt att undkomma deras pladder och det var mer än en gång jag fick bita mig i tungan för att inte lägga mig i deras konversation. Inte för att jag egentligen bryr mig, men ibland är folk bara för ignoranta!

Först diskuterades civilisationens uppkomst och hurvida romarna eller mayaindianerna var först, störst och vackrast. Typ. Jag tror att pågen som argumenterade för mayaindianerna vann. Herregud säger jag bara! Sedan gick de vidare till att förgripa sig på språkfamiljerna. Eller, jag tror inte ens att de var medvetna om att det finns språkfamiljer... Jag lyssnade bara med ett halvt öra, men det hela började nog med frågan hur lika spanska och portugisiska egentligen är (detta efter att de först förundrats över att spanska inte alls var ett språk som uppkommit i Nordamerika utan att det faktiskt fanns ett land som hette Spanien där detta språk pratades, och därefter bråkat lite om ifall det fanns ett språk som hette portugisiska och om det således även fanns ett land som hette Portugal där detta högst eventuella språk i så fall talades). Sedan gick de över till att diskutera italienska och latin, engelska och tyska. Någon trodde att engelskan kommit från latin, en annan att den kommit från tyskan. Tror att "herr Stortrut" återigen körde över alla de andra och kom fram till att tyskan nog var närmast besläktad med ryska och andra kyrilliska språk. Snälla, skjut mig någon! Nästa övergrepp riktades mot Storbritannien och så vitt jag förstod var som sagt den enda tösen i sällskapet från London. Hon var dock tyst och försynt som sig bör, kvinna som hon var. En av pågarna hade tydligen varit i Glasgow och en av de andra undrade om det var nära London. Det var det alltså inte, utan det låg i Skottland. "A completely different country, then?" Nej, det var det ju inte, det visste herr Stortrut som varit där. Skottland är en del av Storbitannien, precis som England, Wales och Nordirland. "So England is a city?" undrar herr idiot. Någonstans här börjar jag få krupp på allvar, och jag häller i mig det sista av mitt te, samlar ihop mitt pick och pack och springer upp och gömmer mig på mitt rum.

Det ska bli så otroligt skönt att åka hem imorgon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0