Miyo mumlar...

Grattis på mig! Min bästa present var ett par MBT-sandaler som pågen överraskade mig med klockan sex imorse. Jag har välsignats med väldens underbaraste pojkvän! :)

Sedan fick jag en utvärdering av min hållning av en mensendieckpedagog. Jag är lite sned, men inte så illa som man skulle kunna befara (av mina ryggproblem att döma).

Och så har jag fått bekräftat från vår lägenhetsbytespartner att han lämnat in papperna idag och ska boka besiktningstid imorgon. Vi borde utan problem kunna få kontrakt från 1 april och vi kom överens om att helgen 21-22 mars skulle vara lämplig flytthelg. Jag kan knappt fatta att vi nästan har fått en lägenhet och förmodligen kommer att flytta om mindre än en månad! Jag hatar egentligen att flytta och hade lovat mig själv att inte göra om det förrän jag glömt hur jobbigt det är. Nu har jag i och för sig inte glömt det, men tanken på att bygga bo med älsklingen i en stor, fin lägenhet med inglasad balkong och stor vind får alla tankar på hur jobbigt det är att flytta att försvinna bland små rosa fluffiga moln. ;)

Ett år äldre och snart sambo. Vuxenpoäng på det?

Guuud, varför ska folk alltid vara så besvärliga och omständiga!? Min lägenhet är nu besiktigad och godkänd, jag har packat ihop nästan alla mina böcker, rensat bland husgeråd, skänkt bort köksbord och en bokhylla och packat ihop alla pärmar och lite annat smått och gott i förrådet. Har dock inte hört ett pip från människan som förväntas byta med oss. När vi träffades för en vecka sedan verkade allt frid och fröjd och alla var överens om att vi skulle se till att få igenom det här bytet snabbt så att vi kan få kontrakt från 1 april. Jag fyllde i min del av papperna och han tog dem med sig för att fylla i sina uppgifter. Så fort han gjort det skulle han ta sig ner till kontoret och lämna in dem (fråga mig inte varför, men för min del får han lösa det hur han vill bara papperna kommer in). Sedan har det som sagt varit radioskugga. Jag ringde hyresvärden och bokade en besiktning och dagen efter mailade jag honom bara för att uppdatera.

And there was silence...

Frustration! Jaja, jag har gjort allt jag kan men efter alla bakslag vågar jag inte tro på att det här kommer att gå igenom heller. Har väntat i en vecka på att han ska höra av sig och säga att han ångrat sig. Eller helt enkelt bara sluta att höra av sig, för det är ju ett moget och ansvarsfullt sätt att hantera problem.

Struts is the shit...

Tänker övertala pågen att ringa honom ikväll. Jag vill inte vara jobbig surfitta och jaga honom. Bättre att pågen får vara surfitta. :P Nåväl, han kommer att sköta det bättre än jag oavsett - han förstår sig bättre på hur karlar funkar. Jag fattar ingenting, men det är väl något med y-kromosomen. Jaja, någon inverkan måste ju den mindre mängden DNA de välsignats med ha...

Vad är det för fel med partenogenes!?

Jag har ångest. Hur jag än vrider och vänder på saken kommer jag till slutsatsen att det inte finns något jag kan göra i nuläget. Och det gör mig vansinnigt frustrerad! Från att inte ha haft några lägenhetserbjudanden alls sitter jag nu med två möjliga kandidater. Den ena har jag redan skickat in papper om bytesansökan på och nu väntar alla inblandade otåligt på besked som förväntas komma i (bästa fall?) idag. Det hade väl varit frid och fröjd om det inte varit för att vi tittade på ytterliggare en lägenhet i helgen. Den var väl egentligen mest tänkt som en backup ifall det andra bytet inte skulle gå igenom. Tyvärr (?) visade det sig att det var en väldigt fin lägenhet som vi båda två kände att vi hellre skulle vilja ha om vi fick välja. Nu är ju problemet att man inte får välja hursomhelst i den här förbannade bytesdjungeln. Människan som har lägenheten var förvisso positiv till min lägenhet men han ville inte fatta något beslut förrän nästa helg. Det betyder att han ska ut och ragga i två veckor! Jag förstår honom, men samtidigt får jag ångest av tanken att vi kanske snart får besked om den andra lägenheten och förväntas skriva på kontrakt vilken dag som helst. Det är en jättefin lägenhet. Men den andra är bättre. Till syvende och sist hänger nog allt ihop med att jag är ett maniskt kontrollfreak som inte klarar av att inte ha full kontroll över allt som händer runtomkring mig. Det är därför jag inte fick en blund i ögonen igår natt. Och det är därför jag inte borde byta bort min lägenhet – jag klarar inte av att vara beroende av andra människor! De ska jämt ha en massa åsikter och skit.

 

Håll käft och gör som jag säger så blir allting bra!